alexandra js - ord och sånt

Jag vaknade imorse och kände mig sjukt pigg!

Solen var framme och allting i hela världen kändes helt fantastiskt,

men den känslan gick väldigt snabbt över, tyvärr. 

Jag vet inte varför, men det gjorde den.

 

Jag planerade, skrev manus och storyboard till en musikvideo hela förmiddagen

och tittade på längdskidor på SVT (?) och efter det gick jag och duschade.

När jag äntligen kom iväg till stan (eftersom att jag var FRUKTANSVÄRT rastlös)

var klockan omkring halv 5. 

Jag åkte först av allt till jobbet, jag vet inte riktigt varför men det gjorde jag och det var fint.

Efter det så åkte jag till centralen och gick runt lite, tänkte lite och skrev lite.

Precis det som jag hade velat göra hela dagen egentligen, för att få tillbaka min energi.

Jag har spenderat väldigt mycket tid med andra människor de senaste dagarna,

och väldigt lite tid för mig själv.

(Jag är en person som behöver väldigt mycket egentid och tystnad, annars kan jag inte fungera.)

Och jag hade hoppats att jag skulle få lite mer tid över till mig själv idag än vad jag fick.

Men det är okej, jag hade en väldigt fin dag ändå.

Mitt huvud värker lite dock, det har varit på högvarv hela dagen, och jag har inte kunnat stoppa det.

Allting jag har sett, och hört och känt idag har jag automatiskt associerat vidare med tre miljoner saker,

och sen ytterligare en miljon saker efter det, och sen fortsatt att tänka på extremt existensiella frågor som

"Jag undrar hur världen hade sett ut om vi hade två solar och båda gick ner samtidigt, fast på varsin sida."

Typ. 

Och alla färger har på något mystiskt sätt varit otroligt stickande starka idag, och former har trätt fram ur alla möjliga vrår och fått min hjärna att arbeta ännu hårdare för att sätta dom i ett sammanhang för att göra det logiskt på något sätt för mig. (Och misslyckats). 

 

Det enda jag till slut tänkte var bara, sluta, sluta sluta. 

Jag vill inte, jag orkar inte mer, håll käften, stäng ögonen och sluta tänk.

Sluta existera, sluta fungera. 

Men hjärnan är ju som hjärnan är (av uppenbara skäl) och fortsatte självklart att fungera.

Så jag lever fortfarande och jag är fortfarande uppe i varv, jag fick i mig mat efter många om och men.

Tyvärr kunde jag fortfarande inte koncentrera mig på någonting.

Min bröstkorg började göra ont och sticka, och jag antog att mitt hjärta skulle sluta slå (ångest)

men det gjorde det inte, det heller.

Till och med hjärtat fortsätter att pumpa i min kropp och på något mirakulöst sätt så fungerar även det som det ska. 

 

Jag satte mig till slut ner och målade lite efter att vi hade kommit hem från vår middag i Kista Galleria.

Det gick okej, grunden är färdig. 

Officielt så har jag alltså börjat med dom dära förbannade arbetsproverna.

Men jag får ont i hjärtat igen när jag tänker på det, så jag ska försöka att lugna ner mig.

Jag måste försöka sova snart, även om jag vet att det förmodligen inte kommer att gå.

Kombinationen att inte kunna äta och inte kunna sova HELLER, den är fan sådär.

Min kropp blir tröttare och tröttare, min hjärna piggare och piggare, och mer och mer irriterad.

Jag ville kasta min telefon i väggen idag, för att den sneade ur på sitt liv och inte fungera.

Samma sak med min dator som inte ville ansluta till vårt wifi.

(Ja, jag är mycket väl medveten om att det inte är datorns fel) 

Men det var fortfarande den som var närmast till hand att slänga iväg. 

Jag hann dock överväga de hemska konsekvenser som skulle bli följden av att följa mina impulser.

Så både mobiltelefon och dator lever och mår bra. Tack och lov. 

 

Helt ärligt så vet jag inte vad jag har krafsat ner här nu, och jag vet inte om jag orkar läsa igenom det heller.

Jag ville mest skriva av mig om hur konstig denna dagen har varit, och jag har lite svårt att se helheten av dagen överhuvudtaget.

Jag hoppas att jag har landat lite mer på marken nu, och att det är bättre imorgon.

Annars får jag väl vänta ut det, tills min hjärna bestämmer sig för att sluta gå på högvarv som en idiot.

 

Anteckningar från idag;