alexandra js - ord och sånt

Och jag har fått frågan flera gånger om texterna som jag skrev finns kvar.

Det gör dem.

Och jag behöll dem där först för min egen skull, men sen för alla de unga tjejernas skull som skrev till mig.

De som öppnade sig, blottare hela sitt innersta för att berätta att jag hade räddat deras liv genom att dela med mig av detta.

Det fick dem att känna att de inte var ensamma, vilket dem absolut (tyvärr) inte är.

Jag lovade dem att det skulle bli bättre. Att de skulle prata med någon, vara starka och våga söka hjälp. För att det kommer att kännas bättre senare.

Jag vet egentligen inte vem jag är att säga det.

Men jag gjorde det också.

Jag stod ut. 

Jag kämpade.

Jag grät och hatade och skadade mig själv.

Men jag bearbetade det.

Åtminstone det mesta. 

Här finns dem, om ni behöver en påminnelse.

Jag ber om ursäkt i  förväg om texterna i fråga skapar obehag hos någon.

http://dayviews.com/lalex/2009/12/31/