alexandra js - ord och sånt

Jag saknar dig fortfarande så jävla mycket vissa dagar.
Jag vet att du är rädd för att jag ska glömma bort dig, men det gör jag inte. 

Jag vill bara inte träffa dig just nu, inte alls egentligen. 

Det du gjorde gör fortfarande väldigt ont och jag önskar att det inte blev så. 

Jag är fortfarande ledsen och det finns fortfarande kvällar som jag inte kan sova för att jag tyckte så mycket om att sova med dig. 

Men jag vill inte ha det så igen. Jag litar inte på dig längre och det är det som gör mest ont. 

 

När jag står och lagar mat så tänker jag på att jag inte får använda bestick i den lilla grytan, för att du hade dödat mig om jag förstör teflonet i den. Sen inser jag att du kommer aldrig att veta om jag gör det eller inte. 

Jag tänker på dig när jag har målat färdigt något och jag vill visa det för någon, men sen står den bara där och jag får visa den för mig själv istället. Och det är okej, det är ju jag som ska vara nöjd med den. 

Jag saknar att äta frukost med dig, så som det var då. Jag vill inte göra det nu. 

För jag hatar hur det är nu. 

Jag hatar hur du svek mig, på det värsta sättet som jag kunde ha blivit sviken på. 

Jag hatar hur du fick mig att känna mig trygg med dig, och sen satte inte bara en, utan flera knivar i min rygg. 

Jag hatar hur du inte kunde vara ärlig mot mig, och låta mig gå och tro att det var jag som hade gjort något fel, och jag försökte göra allt för dig, för att du skulle må bättre. För att du skulle må bra. 

Jag hatar hur jag saknar att titta på film med dig, och somna på dig i soffan. 

Och samtidigt är det skönt att ingen klagar på att jag somnar i soffan längre. 

 

Jag saknar dig så jävla mycket ibland, fortfarande och jag var så jävla kär i dig. 

Och jag hatar nästan allting just nu. 

Jag var väldigt lycklig med dig, väldigt länge. 

Men när jag tänker på dig nu så blir jag bara ledsen. 

Och jag har inte kommit över det än, jag har inte kommit över dig än. 

Men jag överlever, och jag vet att det kommer att bli bättre med tiden.