Det var längesen jag skrev något nu, och mycket har hänt sedan sist.
Framför allt så ändrades min diagnos från Bipolär sjukdom typ 1 till Schizoaffektiv sjukdom den 31 januari.
Jag blev arg, rädd och ledsen. Mest rädd, för det lät så himla sjukt, som om jag förtjänade att blev inspärrad någonstans. Sedan fick jag panik, och jag kunde inte riktigt hantera någonting. 
Jag fick en ny (antipsykotisk) medicin, som inte bara gjorde att jag gick upp i vikt och började tappa håret, utan som läkarna inte ens vet HUR det egentligen verkar på kroppen och i kroppen, bara att det typ funkar för de flesta.
Dvs, jag tar dem för att inte få psykos eller bli manisk.

Läskigt.

Samtidigt fick jag behålla mina antidepressiva för att inte hamna i en depression.

För er som inte vet vad Schizoaffektiv sjukdom är, så är det en blandning mellan bipolär sjukdom och schizofreni, kan man säga. Såhär står det på sjukdomarna.se; 

"Schizoaffektiv sjukdom

Sjukdom, symptom, orsaker, behandling samt förebyggande av Schizoaffektiv sjukdom

Definition

Schizoaffektiv sjukdom är en psykisk sjukdom som orsakar både en förlust av kontakt med verkligheten (psykos) och problem humöret.

Orsaker, förekomst och riskfaktorer

Den exakta orsaken till schizoaffektiv sjukdom är okänd. Förändringar i gener och kemikalier i hjärnan (neurotransmittorer) kan spela en roll.

Schizoaffektiv sjukdom tros vara mindre vanligt än schizofreni och affektiva störningar. Kvinnor kan ha tillståndet oftare än män.

Schizoaffektiv sjukdom tenderar att vara sällsynt hos barn.

Alternativa namn

cykloid psykos, Schizoaffektivt syndrom

Symptom

Tecken och symptom på schizoaffektiv sjukdom är olika från person till person.

Ofta söker människor med schizoaffektiv sjukdom behandling för problem med humöret, dagliga dysfunktionella eller onormala tankar. Psykos och humörsvängningar kan förekomma samtidigt, eller oberoende av varandra.

Psykotiska symptom kan pågå i minst 2 veckor utan större humörsymptom. Loppet av sjukdom innebär cykler av svåra symptom följt av förbättring.

Symptomen på schizoaffektiv sjukdom inkluderar:

• Förändringar i aptit och energi
• Att tro att någon på TV eller radio talar direkt till dig eller att hemliga meddelanden är gömda i vanliga föremål (vanföreställningar om referens)
• Oorganiserat tal som inte är logiskt
• Falska föreställningar (vanföreställningar)
• Känsla av att alla eller en person eller förening är ute efter dig (paranoia)
• Irritabilitet och dålig humör kontroll
• Brist på intresse för personlig hygien
• Sömnproblem
• Se eller höra saker (hallucinationer - speciellt att "höra röster")
• Problem att koncentrera sig
• Mycket bra eller dåligt humör

Tecken och tester

Din vårdgivare kommer att göra en psykiatrisk utvärdering för att ta reda på mer om ditt beteende och symptom.

För att få diagnosen schizoaffektiv sjukdom, måste du ha psykotiska symptom - men normalt humör - i minst 2 veckor.

Kombinationen av psykotiska och affektiva symptom i schizoaffektiv sjukdom kan ses i andra sjukdomar, såsom bipolär sjukdom. Den extrema störningar i sinnestämningen är en viktig del av schizoaffektiv sjukdom.

Vårdgivaren måste överväga och utesluta eventuella medicinska, psykiatriska eller narkotikarelaterade tillstånd som orsakar psykotiska eller humör symptom innan en diagnos av schizoaffektiv sjukdom. Schizofrena eller humör symptom sjukdom kan förekomma hos personer som:

• Missbruk kokain, amfetamin eller fencyklidin (PCP)
• Har krampanfall
• Ta steroid läkemedel

Behandling

Behandling kan variera. I allmänhet kommer vårdgivaren förskriva läkemedel för att stabilisera humöret och för att behandla psykos. Neuroleptiska läkemedel (neuroleptika) används för att behandla psykotiska symptom.

Litium kan användas för att hantera mani och stabilisera humör. Läkemedel såsom valproinsyra och karbamazepin är effektiva stämningsstabiliserande. Dessa mediciner kan ta upp till tre veckor för att lindra symptomen.

Vanligtvis används en kombination av antipsykotiska och humörstabiliserande medicinering vilket kontrollerar både depressiva och maniska symptom, men vissa människor kan också behöva antidepressiva."

 

Som ni själva möjligtvis förstår, var det inte kul att få denna diagnosen, men det var samtidigt skönt att äntligen få ett namn på saker som jag ibland inte kan förklara med ord. 
Jag var helt övertygad om att jag inte skulle vara förmögen att leva ett normalt liv, (eller så normalt som jag inbillar mig att de flesta andras liv är iallafall) och att jag skulle vara sjuk forever hela tiden typ. 
Men med medicinen så är jag sällan sjuk, utan har långa friska perioder (om en bortser från humörsvängningarna och känslosvängningarna som varierar från att vilja något, till att inte vilja det, sen att vilja det igen såklart). 

Min sjukdom har förstört mycket för mig. Många relationer framför allt och det är något som jag inte kan laga såhär i efterhand, och det får jag leva med. Det gör bara ont i mig att jag har sårat så många människor på vägen. 

Trots att jag inte trodde att jag skulle kunna ha ett "normalt" liv, har jag (efter att jag gick in i väggen vid 20 års ålder, med psykos och mani) lyckats jobba på samma jonn i 4 år, lyckats läsa två år på folkhögskolor, och klarat av ett år hittills på högskola, utan att få underkänt. 
Jag har dessutom lärt mig att göra upp listor på vad som behöver göras hemma, så att jag lyckats städa, tvätta och diska (som annars är svårt för mig att ordna). 
Jag har dessutom klarat av att ta hand om världens bästa och mysigaste katt i 5 år, som jag älskar mest av allt.
Så lite jag har ändå lyckats med.